GMS Historia

Göteborgs Motorbåt Sällskap

Bildades den 10 september 1915.
Sällskapets stiftare: Köpman Oscar Andersson, fabrikör E. M. Grönvall, Ingenjör C. G. iljegren, grosshandlare G. V. Rundström och lagerchef J. W. Silfverstrand.

I augusti 1920 invigdes stugan på Södra Brustholmen, vilken då arrenderades av Köpstadsö byalag. Från 1931 arrenderades även mellersta Brustholmen.
1921 byggdes de första bryggorna, sötvattenbrunn ordnades och en ekonomibyggnad tillkom.

För att uppfylla kraven i den kungliga resolution om privilegier som Sällskapet erhöll 1923, infördes obligatorisk registrering av båtar tillhöriga Sällskapets medlemmar.

Brustholmarna, södra och mellersta öarna, förvärvades år 1937 för en köpeskilling av 10.000 kronor.

Sin nuvarande form fick stugan efter tillbyggnaden våren 1940.

1942 engagerades stenarbetare från norra Bohuslän för att bygga "Carl Alberts väg", tidigare hade medlemmarna tvingats klättra över bergen för att ta sig till södra delen av ön. Samma år byggdes östra bryggan, den så kallade Ångbåtsbryggan.

Under år 1945 installerades en vindgenerator på Brustholmarna. Den försörjde stugan med elström för belysning. 1950 anslöts stugan till Yngeredsfors elnät för södra skärgården och vindgeneratorn kunde säljas med god förtjänst. I samband därmed installerades elspis och kylskåp i köket och elvärme i hela stugan.

1952 byggdes en slip, men redan 1953 beslutade Sällskapet sälja den, då den inte använts i tänkt omfattning. Försäljningen blev dock inte av förrän 1955.

Mellan stora bryggan och Ångbåtsbryggan byggdes 1953 en förbindelsebrygga och Carl Alberts Väg cementerades.

Den gamla träbryggan ersattes 1964 av en betongbrygga.

1964 anordnade GMS tillsammans med GKSS Svenska Båtutställningen. Där visades en stor modell av Brustholmarna, vilken sedan fick permanent utställningsplats på Sjöfartsmuséet. Numera förvaras denna modell i ett av muséets förråd.

1965 installerade Sveriges Radio telefon i stugan i samband med inspelningen av en TV-serie. GMS fick överta installationen utan kostnad. Telefonabbonnemanget sades upp 2000.

1973 färdigställdes en svängbro mellan Södra och Mellersta Brustholmarna.

1976 byggdes en brygga över sydvästra viken, kallad Sagabryggan.

1977 installerades bastu i södra badhytten.

1978 tillkom en vågbrytare vid nordvästra inloppet.

1981 byggdes en förbindelsebrygga, Trollbryggan, mellan Sagabryggan och vågbrytaren.

1989 ersattes den gamla Ångbåtsbryggan i ost samt svängbron av ny byggnation. Dessutom tillkom en mindre brygga i inre hamnen, "Hamboldts brygga".

1999 byggdes bryggan Rivjärnet mot Stenbryggan.

Under åren 2002 till 2004 förbättrades Vågbrytaren avsevärt och år 2004 däckades utrymmet mellan Trollbryggan och berget bakom.

I januari 2005 drabbade orkanen Gudrun Sverige. Den slog även hårt mot Brustholmarna där vågbrytaren blev obrukbar och cementbeläggningen på Carl Alberts väg fick allvarliga skador. En hel del mindre skador orsakades också på GMS hus. De allra flesta skadorna kunde medlemmarna själva åtgärda, men för att få vågbrytaren brukbar igen tvingades GMS anlita en entreprenör. För att klara kostnaden för detta tog GMS ut en inteckning i sin fastighet.

Motorbåtstävling

1920 anordnade Sällskapet sin första motorbåtstävling med 14 deltagande båtar. Dessa tävlingar var under en rad år mycket populära, men 1935 hölls den sista tävlingen för båtar med inombordsmotor. Sista utombordstävlingen hölls 1947, dessförinnan hade man naturligtvis tvingats hålla upp med tävlandet under krigsårens bränsleransoneringar. Många av tävlingarna hölls i samarbete med GKSS och Göteborgs Frivilliga Motorbåtsflottilj.
Tillsammans med Kryssarklubben i Göteborg och Göteborgs-Posten arrangerade GMS under åren 1970 till 1978 motorbåtsrallyt Skepparkransen.

Namnet Brustholmarna

Brustsholmarna omnämnes i litteraturen första gången 1737 i en bok av Strömcrona. Då skrives namnet Brösterholm.
En tidig anteckning, dock odaterad, finns också i krigsarkivet. Då skrivs det Bröstesholmen. I svenska sjökort tycks stavningen varit Bröst- eller Brystholmarna till in på 30- eller 40-talen. På en generalstabskarta daterad 1910 är namnet Bryteholmarne.
Att första ledet i namnet alltså har med bröst att göra tycks otvetydligt, men betydelsen av dessa bröst är dunkel. Möjligen kan anteckningen i krigsarkivet antyda att betydelsen har något med försvar att göra. Jämför till exempel med bröstvärn.
På ett äldre holländskt kort över Göteborg, möjligen från sent 1600-tal, anges namnet Silwerholman.

Kalle och Kajsa

För oss som var med på Brustis i början av 80-talet så var Kalle och Kajsa ett mycket välkänt par. Närmare bestämt ett svanpar.

Kalle var en mycket tuff svan, som snart lärde sig att båtar liggande på Brustholmarna var ett bra skafferi och uppmärksammade man inte Kalle bredvid båten så knackade han på skrovet med näbben eller nafsade i klinken. Kajsa var lite mer tillbakadragen.
Redan då hade vi minkar och ett år tog minken Kajsas ungar och Kajsa försvann.
Men en dag när vi låg ensamna på Brustis med ADA II inväntande bättre väder för att dra söderut till Danmark och Tyskland så fick vi se när Kalle fick syn på en annan svan vid Knarrholmens fyr. Ilsken flög han dit och landade ca 10 meter från den andra svanen. Men efter en kort stund fällde han ned vingarna och gled fram till den andra svanen. Sedan kramades svanparet genom att linda halsarna om varandra. Det var Kajsa som återvänt efter drygt en vecka.

Kalle formligen föste Kajsa framför sig till oss. Hon var utmärglad och tilltufsad efter att troligen letat efter sina döda ungar. Margot matade Kajsa, medan Kalle för en gångs skull höll sig i bakgrunden. Margot tilläts att sitta på norra holmen på berget och Kajsa åt ur handen på Margot. Det blev början till ett ovanligt förhållande.

1984 hade vi glädjen att se Kalle och Kajsa direkt efter sjösättningen i april. Kajsa och Kalle byggde ett rede på norra holmen. Så snart hon börjat få ägg så tilläts bara Margot att komma nära boet. När Margot kom lyfte Kajsa på ena vingen för att visa sina ägg! Det gick t o m så långt att Margot fick sitta bredvid redet och vakta äggen medan Kajsa gick ned till vattnet för att putsa sig och äta. Intresset för svanarna var stort bland våra medlemmar och de flesta gick ut till Kajsa för att kolla läget, men på behörigt avstånd.
Den 3 juni 1984 började ungarna knacka sig ur äggen. och vi hade glädjen att få vara med. Margot satt som vanligt bredvid medan jag fick fotografera ungarna med teleobjektiv.

Av de sju äggen blev det sex pigga ungar som snart sjösattes. Ungarna lärde sig omgående att tigga av GMS-arna. Men säg den glädje som varar beständigt. Under sommaren uppvisade den ena ungen efter den andra något som kan betecknas som CP-problem. Jag hade kontakt med en svanforskare på Naturhistoriska muséet och den 16 september, när endast tre ungar var vid liv, fraktade vi en nästan fullvuxen svanunge i famnen av en gråtande Margot till Fiskebäck, där forskaren mötte. Svanungen dog dagen efter och obducerades på GMS bekostnad. Dödsorsak: tungmetaller! Inom de närmsta veckorna var alla ungarna döda.

Efter detta rekommenderade vi våra medlemmar att inte mata fågelungar intill båtarna, där de kan få med sig bottenfärg när de jagar t ex brödsmulor i vattnet.
Gunnar H

Bilderna är tagna av Gunnar Hindelius.